mindfulness och yoga

Mindfulness, eller medveten närvaro, handlar om öppen uppmärksamhet i nuet.En upp-

märksamhet som inte glider över till analys eller fördömande. Det innebär helt enkelt

att notera vad som pågår, utan att gå in i mentalt engagemang där man bestämmer sig

för att något är "bra","dåligt" eller betydelselöst. Det är som att bjuda in de fysiska

förnimmelserna, tankarna och känslorna som dyker upp som vore de gäster vid ditt inre

köksbord, utan att börja resonera, skvallra eller debattera med dem. Bara säga "hej",

låta de mentala besökarna sitta där på köksstolen med en kopp kaffe, utan att utspisa

dem med något mer näringsrikt.

 

Nu till det jag vill fortsätta med vad gäller mindfulness.Jag hämtar fortfarande texten

från boken "ACT och yoga".

Problemlösarsinnet värderar det som pågår i nuet, refererar till någon typ av mål för att

sedan hitta en lösning.

Den indiske filosofen Krishnamurti beskrev det här i ett annat sammanhang där han sär-

skilde på vad som definerar "lycka" respektive "njutning", vilket kan ge en bra bild av

problemlösarsinnet i aktion. Säg att du ser en solnedgång som du tycker är sagolikt

vacker. När du tillåter dig att vara i nuet kommer du att se formen på solen,färgerna

skiftningarna i himlen. Kanske kommer du att lägga märke till ljuden och dofterna i din

omgivning. Du "är ett" med händelsen och du är närvarande i nuet. Om du nu ser samma

solnedgång med problemlösarsinnet påkopplat,så ser du visserligen skönheten,men du

känner att du vill se den här solnedgången igen, så du tittar på klockan och noterar

vilken tid det är för att försäkra dig om att kunna vara på samma plats dagen därpå.

Och eftersom du inte kan se det här skönhetsspektaklet från ditt fönster utan måste ta

dig till en viss plats, börjar du planera hur du skall kunna lösa det eftersom din cykel

inte är tillgänglig just då...... Och mitt i allt missar du den pågående solnedgången.

" Om man tänker så här:Vad är det som ställer till problem för oss i livet? Det som vi

mår dåligt av eller det som vi mår bra av? Sällan problematiserar vi kring det som

fungerar, som till exempel hälsa, en värdefull relation eller fred. Det är först när det börjar skava som vi försöker hitta en lösning. Att medge och acceptera att lidande finns

är också första steget till att hitta nycklar till förhållningssätt till sådant som sliter på

oss.

Den thailändske buuhistläraren Ajahn Chah formulerade det så här: "Det finns två typer

av lidande: Det lidande som du flyr bort från, som förföljer dig överallt. Och så finns det lidande som du möter ansikte mot ansikte, och spm gör dig fri."

Att acceptera lidandet behöver inte nödvändigtvis göra dig fri från själva lidandet, men

idén med acceptansen är att du inte längre ska behöva dansa efter lidandets pipa utan

istället börjar fungera i livet"

 

Från "Act och Yoga" av Josephine Selander.

 

 

Från samma bok hämtar jag följande angående attt leva med smärta:

Anta, till exempel, att du lider av ryggsmärta som periodvis kan vara outhärdlig, då skulle

du kanske, om du väljer bindningsstrategin, gå in i smärtan fullt ut och identifiera dig som

"en ryggsmärtsperson". Om du istället går in för motviljestrategin, kommer du att vara i

ständigt krig med din smärta genom ilska, frustration och sorg över att du ska behöva gå

runt med den där eländiga ryggen. Är du istället lagd åt självbedrägerilösningarna, skulle du undvika alla situationer som vållar smärta.

Men vilken strategi du än väljer blir det ändå smärtan som "vinner", eftersom det förmodligen blir den som får styra över vilka val du gör i livet.

Den fråga som är central här är: Vill du att smärtan ska bestämma över vilka val du gör i livet?

 

Följande visdomsord angående smärta kommer från ACT-terapeuten och författaren

Russ Harris.Alternativa uttryck att förhålla sig till acceptans:

 

*Låt den finnas där *Slut fred med den

*Öppna upp och ge plats åt den *Ge den lite utrymme

*Expandera kring den *Mjuka upp kring den

*Ge den tillåtelse att finnas där den redan är

 

 

Tänkte att jag också skulle förmedla en del av mina egna erfarenheter av smärta. Jag har

ont i ryggen och ibland har det varit näst intill outhärdligt när jag skall resa mig upp.

Nu vill inte jag göra detta inlägg till ett klagande över mina åkommor. Jag vill berätta hur jag känner igen mig i texten ovan. Detta med att du sätter dig själv i en position, en till-

varo där du " blir med smärta". Jag kan till exempel säga "att om jag inte hade så ont där och där så skulle jag klara både det ena och andra".

Men eftersom jag har ont så ställer jag in.tex. skidåkningen idag.

Min erfarenhet av artros i knän och handleder har fått mig att tänka om. Jag äter nypon och gurkmeja och går ganska långa promenader. Jag behöver inte längre ha ett stödförband på mitt högra knä och dessutom tror jag att jag snart kan börja springa. Om jag inte kan springa får jag ACCEPTERA detta och nöja mig med promenader.

Förluster gör vi alla genom åren och det handlar om hur vi ser på dessa. Hjärnan går att

"programera" om. Du kan ömsomt ta till dig förlusterna och inte låta dig fastna och bli bitter.

Livet går framåt och du blir ofrånkommligen äldre och förlusterna kommer som en naturlig utveckling. Kanske skulle jag byta ut ordet förluster och istället säga "naturliga avgångar".

 

Jag kom att tänka på när vi byggde huset här i Dalarna och det spikades och sågades

dagarna i ända. Jag är högerhänt och spikar således med höger hand. Men vid vissa svår-

åtkommliga ställen måste du spika med vänster hand.Jag tänkte att detta går ju inte jag är högerhänt. Måste prova,det får gå som det går. Och faktiskt, det gick över förväntan. Spiken måste dit.